Tuva har dukat upp till middag i sitt rum. Hon visar mig var jag ska sitta och sätter sig själv på stolen bredvid. Sen säger hon "Nu äter vi", men far i samma sekund upp från stolen för att hämta något mer till middagen. Sen samma procedur igen. Upp på stolen, säger "Nu äter vi", ned från stolen, hämta något mer, osv, osv. Jag inser att framplockandet är en minst lika viktig del av leken som leken i sig. Själv sitter jag på min stol och njuter av denna lilla underbara varelse som har blivit så stor och leker så stora lekar!
Åh, vilken goding! Längtar efter att träffa henne på riktigt! Vilka fina leksaker. Var köper man sån mjuk mat? Och tallrikar? Kunde vara en bra två-årspresent.
SvaraRaderaVerkar som att Tuva också pratar en hel del. Elsa sprutar ur sig ord. Senaste är att hon säger "ja visst" till sig själv. Typ imorse i sängen, skrikandes halvdesperat: Essa byta böja, mm aa isst!!! Hon är rolig att lyssna på :)
Så härligt att se och höra. Tänk at hon är så stor att hon leker det hon ser, det som "finns" - att hon kan omfatta alla möjliga oregelbundna och oförutsägara rörelser kring en matsituation - allt som "borde vara" och allt vi glömmer bort. Hon är en klok liten gumma med en klok liten mamma.
SvaraRaderaKramar från Rúnaomma
åh så fin!!!
SvaraRadera