Lägesrapport för intresserade

Det största och bästa som hänt sen sist är att Tuva har blivit av med sin skena! I torsdags för snart en vecka sen var vi på röntgen och ortopeden (vi börjar verkligen få rutin på det där vid det här laget) och det var så klart rätt pirrigt. Men läkaren tyckte att det såg "oförskämt bra ut" och var tom tvungen att mäta lite snävare än han brukade, för riktigt så bra kunde det ju inte se ut. Men det tyckte vi att det kunde och när han sa att vi nu kan lägga bort skenan helt så blev jag så lycklig inombords. Äntligen! Sen dess har Tuva fått röra sig fritt. Hon kan ju förstås inte krypa, stå eller gå än, men börja träna på det, det kan hon. På mindre än en vecka har hon gått från att inte ens orka stå när vi håller henne uppe, till att stå själv med stöd av ett bord eller så. Häftigt hur snabbt det kan gå!

Så, nu är skenproblemet ur världen. Likaså matproblemet. Tuva har inte varit särskilt mycket för att äta, det har liksom inte intresserat henne, men nu helt plötsligt äter hon med ganska god aptit. Maten ska gärna smaka mycket och den lilla damen tillåter tom lite tuggmotstånd. Favoriter just nu är tonfisksås, kycklingenchiladas och köttfärssås. Pizza var en höjdare också, för att inte tala om glass från Bosses. Men vem gillar inte det?!

Det ska dock inte gå för lätt, verkar det som, för när vissa saker löser sig dyker nya problem upp. Sen en vecka tillbaka sover Tuva väldigt oroligt. Kanske (troligtvis) har det med avsaknaden av skena att göra. Vi varnades redan innan av ängla-Lena på BVC för att sömnen kunde bli oroligare under en period när Tuva inte längre skulle ha skena; nya intryck och möjlighet till rörelse kan visst vara omtumlande för barn. Och det verkar ju onekligen stämma. Trodde aldrig att jag skulle tänka tanken, men i natt när Tuva varit vaken en stund och sprattlade runt i sängen, tänkte jag för en sekund att jag kanske skulle ta på henne skenan och se om hon kom till ro snabbare då. Jag testade aldrig, men det var konstigt att jag kunde tänka mig att ta på henne skenan igen, med tanke på hur extremt trött jag var på den på slutet. Nog talat om skenan nu. Skentiden är förbi och vi blickar framåt!